av Helena lör 8 augusti, 2009 21:28
En lång berättelse för den som orkar.
Fågelsäkra ditt hem! Det trodde jag att jag hade gjort.
I mitt sovrum, som är fågelfritt (oftast), har jag en garderobsvägg med fem stycken fristående 60 cm garderober, de täcker inte hela väggen utan man har täckt sidorna med lister framifrån och en lampramp som sticker ut ovanpå. Det ser ganska ok ut, det duger (jag drömmer om en garderobsvägg med skjutdörrar). Nå till saken, tidigare vid städning har jag sett ovanpå garderoberna att det finns utrymme mellan sidorna på garderoben till väggen och på en av garderoberna på baksidan, och sen inte tänkt mer på det. Antagligen var förra lägenhetsägaren en snåljåp och plockat ihop olika garderober. Ja, det ser ok ut från framsidan men inte ovanifrån. Utrymmet mellan garderob och tak är ca 40 cm, kanon bra plats att lägga dynor och liknande dammsamlare på, så det har jag där. Plus om man är nymf, kanske ett kanonställe att boa på, det tycker i alla fall Enzo och Zazu som alltid försöker smita in i sovrummet.
Nå till saken. I kväll märkte jag att Zazu var intresserad av sovrummet, dörren stod öppen (slarv matte) vilket jag kom att få ångra. Hon flyger in och jag efter och motar ut henne. Då hör jag pipande i sovrummet. Jaha tänker jag, nu är Enzo (fästmannen) ovanpå garderoben, (tror jag ja). Nu fick jag gå på Enzo jakt. Jag hittar ingen fågel. Tycker mig höra ett pip till. Jag flyttar på alla grejer där uppe efter att jag tagit med en hög stege in i sovrummet, inte ett ljud och ingen Enzo. Springer ut i lägenheten och försöker räkna in alla. I stressade situationer kan man knappt räkna till två, bara så ni vet. Ut i sovrummet igen knackar på garderoberna, nej inget ljud inget svar. Besynnerlig hur dessa gaphalsar kan vara knäpptysta när de är i fara. Suger tag i telefonen och ringer Arne, en granne i området som hjälpt mig mycket, honom vågar jag störa. Inget svar! Tårarna rinner. Jag suger tag i mobilen och där har jag Jeepers nummer. Gulle dig, du svarade. Under samtalet när jag vimsar omkring här så hör jag Enzo igen, helt klart bakom garderoben på höger sida, då beslöt jag mig för att störa min närmaste granne, Heinz, så Jeeper och jag avslutade samtalet. De bor så nära mig och är så snälla och hjälpsamma att jag helst inte vill störa dem, men det gjorde jag och de hade knapp avslutat middagen, så jag störde faktiskt. Men Heinz kom direkt och jag visade var jag trodde Enzo var. Grannen hämtade yxa och bröt bort en list som var väl fastspikad så detta tog en stund. Så här i efterhand hade man kanske kunnat göra det enklare för sig, exempelvis tagit bort spikarna från insidan av garderoben, men vad hjälper det att vara efterklok, suck. Där på golvet satt Enzo, sa inte ett pip. Jag stack handen, Enzo väser sen stack jag in en smal rundstav för att se om han skulle kliva på, nej inte då, mer väs. Jag tog rundstaven och försökte fösa ut honom, och det fungerade, han satt alltså inte helt fast. Jag tog tag i Enzo (ej handtam) och belönades med ett rejält hugg i fingret, han släppte inte ens. Jag tappade greppet och han travade iväg på golvet. Då sliter jag tag i första bästa t-shirt kastade den på Enzo och tog tag i honom. Han fick tag i undersidan av min handled och bet två gånger, jag fick bända loss näbben och jag har jättefina märken där och på fingret. Jag blödde som en stucken gris och Enzo lät som en sådan under fasthållandet. Cirkus är väl bara förnamnet. Jag placerade honom i transportburen som alltid står framme i vardagsrummet. Min Enzo rörde inte ens på sig, inte förrän jag placerad Zazu hos honom. Då först kunde jag se att han inte verkade skadad på något sätt. Det är bara mitt blod som finns lite varstans, jösses vad jag blödde.
Efter detta ringde jag Jeeper igen för att berätta hur det gått. Tack, ett stort tack för att du tog dig tid, åh vad det värmer. Vi pratade länge och det var det jag behövde, för i en stund som denna kan man inte få samma stöd hos någon som inte har (helst) fågel, eller annat djur. Jag är fortfarande chockad, men känner mig lugnare, tack vare mitt stödsamtal. Hos Enzo verkar chocken ha släppt nu, han sitter bredvid sin fästmö i buren och vilar och alla verkar raspa näbb. Notera att efter det att Enzo kom fram så har ingen i flocken sagt ett pip, har aldrig haft en sån här tyst kväll, inte vad jag minns.
Om någon här känner att man vill hjälpa mig med att sätta upp skjutdörrar, hör av dig, mot ersättning förstås.
Observera! Utrymmet där Enzo ramlade ner är inte mer än 4,5 centimeter brett och Enzo är inte en liten nymf. Notera detta när ni fågelsäkrar ert hem och lär av mitt misstag.
I morgon ska jag hålla extra koll på Enzo för att se hur han mår.
Det här kommer jag aldrig att glömma och jag vill aldrig vara med om det igen.
Helena och…
Nymfarna Zazu, Poppe, Enzo, Ossie, Jocke, Muppen, Toker, Soffan och Pajaz
samt Wilma i hirshimlen och undisarna